Läskig granne

Just nu borde jag plugga tills jag kreverar men jag har istället den senaste stunden ägnat mig åt vinkningar och teckenspråk genom fönstret till Gino som praktiskt nog bor två stenar och en stubbe bort.
Det kändes lite för avancerat för oss så efter ett tag pallrade vi oss ut på våra balkonger och förde ett samtal likt normala människor.
Kändes mer praktiskt så eftersom ingen av oss kan teckenspråk och av det faktum att jag inte såg honom. Att faktiskt se personen man talar teckenspråk med kan vara en liten fördel måste jag erkänna. 
 
Här får ni en ordvits, grattis. 
 
När missionären drog ett skämt för kannibalerna skrattade de inte med honom, utan åt honom.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0