Steninges stolthet i vinterkläder
Jakob och jag fick ett ryck, tre och en halv minut innan solen gick ner, slängde oss i bilen och gick ut på skäret. Jag klarade av att hålla mig på fötterna. Det gjorde inte Jakob. På vägen in fick han till en snygg vurpa.
Måste ändå säga att jag är ganska nöjd med att vara Steningebo. Hur fint som helst!
Kommentarer
Trackback
